Ann Linde
Sveriges utrikesminister 2019–2022
Rysslands oprovocerade och fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022 fick dramatiska konsekvenser för europeisk säkerhet, och för Sverige.
En säkerhetspolitisk iskyla svepte över Europa. Ryssland uteslöts ur ett antal viktiga samarbeten, inklusive Europarådet och Arktiska rådet. OSSE, där jag några månader tidigare själv lämnat ordförandeskapet, försattes i kris.
Som svensk utrikesminister ledde jag överläggningar med riksdagspartierna om konsekvenserna för svensk säkerhetspolitik. I maj skrev jag under en ansökan om svenskt medlemskap i Nato. I solidaritet med Ukraina sände Sverige för första gången sedan finska vinterkriget vapen till ett land i krig. Och vi snabbade ytterligare på den förstärkning av det svenska försvaret som regeringen tidigare beslutat.
Två år senare ligger iskylan kvar. Grymheten i den ryska krigföringen skrämmer, liksom Kremls fullständigt ansvarslösa skrammel med sina kärnvapen. Samtidigt imponeras vi alla av Ukrainas motståndskraft och det ukrainska folkets beslutsamhet – trots svåra umbäranden. Ukraina kämpar för frihet och mänsklig värdighet, och också för oss.
För oss alla finns det ett före och ett efter den 24 februari 2022.
För Ukraina blev skillnaden brutal. Krim och Donbas var redan tidigare offer för den ryska aggressionen, men i resten av landet rådde ändå ett slags fred och normalitet. Ett stort land i Europas mitt arbetade för att utvecklas, politiskt och ekonomiskt, med en tydlig vilja att stärka integrationen i Europa.
Människor levde liv som liknade livet i varje annat europeiskt land, med samma förhoppningar och farhågor, samma dagliga glädjeämnen och bekymmer. Allt detta förändrades, över en natt.
Just detta är ett genomgående tema i denna bok. Vi möter människor som hade liv som på alla sätt liknade våra. Men allt förändrades, plötsligt, av de kriminella beslut som fattades av Putin och hans hejdukar.
Miljoner ukrainare blev och är flyktingar – de allra flesta kvinnor, barn och män som inte längre är i vapenför ålder. I boken möter vi ukrainare som fått Sverige som tillflyktsort, ibland genom ett medvetet val men oftast av en tillfällighet.Vi hör deras berättelser om livet i Ukraina, före och efter.
Vi hör om livet i Sverige, om solidaritet och stöd, men också om det som är svårt. Även detta ska vi ta till oss och lära oss av.
Help in Change och andra organisationer gör ett viktigt arbete för att stödja ukrainare i Sverige. Att göra detta på ett generöst och vid behov långsiktigt sätt är en uppgift för hela det svenska samhället.
Viktigast av allt är förstås att vi är starka och uthålliga i vårt stöd till Ukraina – politiskt, ekonomiskt, militärt, och genom att upprätthålla vårt tryck på Ryssland, vars ledare en gång ska ställas till ansvar för det lidande de skapat och de förbrytelser som de begått.
En säkerhetspolitisk iskyla svepte över Europa. Ryssland uteslöts ur ett antal viktiga samarbeten, inklusive Europarådet och Arktiska rådet. OSSE, där jag några månader tidigare själv lämnat ordförandeskapet, försattes i kris.
Som svensk utrikesminister ledde jag överläggningar med riksdagspartierna om konsekvenserna för svensk säkerhetspolitik. I maj skrev jag under en ansökan om svenskt medlemskap i Nato. I solidaritet med Ukraina sände Sverige för första gången sedan finska vinterkriget vapen till ett land i krig. Och vi snabbade ytterligare på den förstärkning av det svenska försvaret som regeringen tidigare beslutat.
Två år senare ligger iskylan kvar. Grymheten i den ryska krigföringen skrämmer, liksom Kremls fullständigt ansvarslösa skrammel med sina kärnvapen. Samtidigt imponeras vi alla av Ukrainas motståndskraft och det ukrainska folkets beslutsamhet – trots svåra umbäranden. Ukraina kämpar för frihet och mänsklig värdighet, och också för oss.
För oss alla finns det ett före och ett efter den 24 februari 2022.
För Ukraina blev skillnaden brutal. Krim och Donbas var redan tidigare offer för den ryska aggressionen, men i resten av landet rådde ändå ett slags fred och normalitet. Ett stort land i Europas mitt arbetade för att utvecklas, politiskt och ekonomiskt, med en tydlig vilja att stärka integrationen i Europa.
Människor levde liv som liknade livet i varje annat europeiskt land, med samma förhoppningar och farhågor, samma dagliga glädjeämnen och bekymmer. Allt detta förändrades, över en natt.
Just detta är ett genomgående tema i denna bok. Vi möter människor som hade liv som på alla sätt liknade våra. Men allt förändrades, plötsligt, av de kriminella beslut som fattades av Putin och hans hejdukar.
Miljoner ukrainare blev och är flyktingar – de allra flesta kvinnor, barn och män som inte längre är i vapenför ålder. I boken möter vi ukrainare som fått Sverige som tillflyktsort, ibland genom ett medvetet val men oftast av en tillfällighet.Vi hör deras berättelser om livet i Ukraina, före och efter.
Vi hör om livet i Sverige, om solidaritet och stöd, men också om det som är svårt. Även detta ska vi ta till oss och lära oss av.
Help in Change och andra organisationer gör ett viktigt arbete för att stödja ukrainare i Sverige. Att göra detta på ett generöst och vid behov långsiktigt sätt är en uppgift för hela det svenska samhället.
Viktigast av allt är förstås att vi är starka och uthålliga i vårt stöd till Ukraina – politiskt, ekonomiskt, militärt, och genom att upprätthålla vårt tryck på Ryssland, vars ledare en gång ska ställas till ansvar för det lidande de skapat och de förbrytelser som de begått.
